Vad är egentligen acceptans?
När min bror dog hastigt i början av 2020.
Eller egentligen dog han inte hastigt men under de två veckor han levde, efter de fick igång hans hjärta så återfick han aldrig medvetandet. Detta har gjort att jag funderat mycket på acceptans och vad det är för mig. Är acceptans, att bara inse fakta att jag inte kan göra något åt det och sluta försöka förändra?
Min brors död kan jag inte förändra och för tillfället inte acceptera heller ärligt talat, men andra saker i mitt liv som inte är som jag vill att de ska vara. Hur gör jag med dem?
Slutar jag att försöka förändra om jag accepterar eller är det första steget till förändring, att sluta försöka förändra?
Mitt liv på flotten
För länge sedan fick jag en bild till mig. Det är nog i alla fall 15 år sedan. Jag tänker och känner mycket i bilder så för mig är det inget konstigt att jag ser mitt liv som att jag sitter på en flotte på en å. Den kom till mig när jag kände att allt gick emot mig och inget blev som jag ville. Jag såg mig själv förtvivlat paddla flotten mot strömmen. Som jag slet och kämpade och ändå så tog ån mig dit den ville. Det blev en rejäl tankeställare för mig. Hur lever jag mitt liv egentligen? Varför upplevde jag mitt liv som så mycket kämpande? och inte undrar på att jag var trött och frustrerad för det mesta. Jag paddlade motströms och livet eller ån tog mig ändå i en annan riktning. En riktning jag inte kunde kontrollera. Nu menar jag inte att du bara ska sätta dig och ge upp och inte ta för dig av livet eller förverkliga dina drömmar. Absolut inte! Men mycket i livet kan jag inte styra. Jag kan bara styra mig själv....
Jag kände att jag var tvungen att ändra min inställning till mitt liv och jag gjorde det i små och ibland stora steg. En av dessa saker som jag förändrade var min syn på acceptans.
Se hela mig
För mig är acceptans att verkligen se alla delar av mig själv och mitt liv. Att skicka ljus även på de delar som jag kanske inte vill eller orkar se. I det ljuset förändras allt för mig. När jag ser, verkligen SER alla delar, även de jag inte gillar, precis som de är och tar hand om de känslor eventuell skam, skuld eller sorg, som kommer upp DÅ kommer acceptansen. När jag kan se hela mig precis som jag är med mina styrkor, rädslor, skam och svagheter.
För mig är inte acceptans att bli passiv och kraftlös. För mig kommer det kraft ur acceptansen. Då slutar jag jobba motströms utan kan sätta mig på flotten och flyta med. Och när jag flyter med kan jag tillåta förändringen att komma med lätthet istället för att kämpa fram Håller du med?
I acceptansen kommer också en känsla att livet får vara lätt.
Livet får vara lätt!
Jag behöver inte älska alla delar av mitt liv, andra eller mig själv hela tiden MEN jag kan acceptera att alla delar.
När jag kan acceptera mig själv blir det också lättare att acceptera andra människor som de är. När det är ok för mig att vara jag, precis som jag är, blir det lättare att låta andra vara som de är. När mina egna själsliga sår är accepterade så blir jag inte provocerad av andras sår på samma sätt utan jag kan se på dem med acceptans.
Vad är acceptans för dig? Håller du med mig? Skriv gärna och berätta!
Hör om mina tankar om acceptans på YouTube
Comments