• Linda Malmkvist

Och hur hanterar du det?

Jag hade en så dag eller rättare sagt dagar förra veckan och man kan ju tro att jag, som kan så mycket om stresshantering, mitt nervsystem mm kan hantera sånt... Jag jobbar ju med att hjälpa andra människor att hantera motgångar, att ta hand om det som triggar dem och deras trauman. Jag borde väl inte hamna i svackor… I alla fall tycker jag själv så. Att jag borde veta bättre…Jag borde kunna strukturera saker, inte hamna i offerroll över allt som ska göras. Den där långa listan på saker, som jag själv skapar i mitt huvud, men som känns som livsviktiga krav från en krävande chef, som man inte säger nej till, för då får man sparken. Och jag kan ju inte ens få sparken som egen företagare 😊

Det är jul snart och då ska det vara så mysigt. Allt jag vill göra till jul radas upp i huvudet. Göra julgodis, pynta, hänga upp fina gardiner, köpa julblommor, göra pepparkakshus, baka och laga massa god mat till julafton som vi ska fira i vårt fantastiskt nya vackra kök. Sen ska det vara sådär mysigt och kärleksfullt när vi sitter där som man sett på film. Alla är så lyckliga 😊

Men……efter att ha levt i renovering i 4 månader, i ett litet hus är jag trött på oordning och projekt. Jordkällaren är full med vatten efter denna hösten och mina älskade potatis ruttnar bort. När jag skulle hänga upp gardinerna i mitt nya kök så är gardinfästena borta. Jag tänker då att jag ska ta en annan gardinstång och letar efter de fästena, frågar min man. Då visar det sig att vi har eldat upp dem…de låg i en låda vi eldade i helgen. Genom ett missförstånd plockade ingen ur dem…Under tiden tittar jag ut genom fönstret, då har vår shetlandsponny rymt och står hos grannen. Orolig för att hon ska ge sig ut på vägen springer jag ut och ser hästen gå in i hagen igen. Förbannad över att vi aldrig kan få elstaketet att fungera ordentligt fast vi gjort enligt konstens alla regler (och lagt så många timmar på att få det att fungera) går jag svärande ut i hällregnet för att försöka se hur jag kan få hästen att vara kvar i hage. Någon timme senare tycker jag att jag har gjort staketet så bra jag kan och att hon nu inte kan ta sig ut. Gör mig iordning för att åka till jobbet och ser då den lilla hästen krypa ut under staketet….





Känslan av att ha hela världen emot mig tar över. Jag ger upp ett vrål. Jag tycker det är skönt att skrika i skogen när jag bara tycker det är för mycket 😊 Detta var efter dagar av att tapeterna inte räckte och vi räknade fel på kakelplattorna. Allt bara krånglade och jag var så less. Till råga på allt hade jag nackspärr, min man jätteförkyld och en son som hostat sig igenom nätterna så jag inte fått sova. Jag kom även på att hade vi glömt att beställa ett par julklappar som nu inte kommer förrän nyår.

Hela världen, ja hela universum var emot mig och jag tyckte så synd om mig själv.

Hur gjorde jag då? Jo, jag bad om hjälp. Som tur är har jag en fantastisk kompis som lyssnade på all min självömkan under tiden hon masserade mig. Min smärta började så sakta att försvinna och jag hittade tillbaka till mig själv. Den Linda som vet att hon har kontroll över sitt liv, sin ”att göra lista” och jag kunde se tillbaka på dessa kaotiska dagar, all ilska jag känt när jag känt mig så motarbetad och se att här fanns många lärdomar. Alla kommer jag inte att skriva om här men en sak är, att jag verkligen inte har så mycket kontroll över saker som jag tror. Det mesta i livet händer och jag har ingen kontroll. Det enda jag kan försöka ha kontroll över är mina reaktioner. Det var kanske det vår söta lilla bruna shetlandsponny Mimmi, skulle lära mig när hon glatt gnäggade och kröp under staketet, tillbaka in i hagen, varje gång jag ropade på henne? Eller vill hon visa mig att det går att krypa under det där staketet jag omedvetet satt upp för mig själv? Hur avgränsar jag mig själv? Var är mitt staket? Mimmi visade klart och tydligt att staket och begränsningar bara finns där om man låter dem göra det. Det finns alltid något att lära sig, i alla situationer.

Nu ska jag åka och köpa ett pepparkakshus och sätta ihop det tillsammans med min son. Det känns viktigare än något annat just nu. Jag längtar efter att få dekorera det med honom. Till nästa år kanske vi hinner göra något julgodis eller så finns det i affären då med. Då har jag köpt nya gardinfästen eller hittat de gamla. 😊

Jag önskar dig en fantastiskt GOD JUL! Tänk på vad som är viktigt, viktigt på riktigt och ägna lite tid åt att vara shetlandsponny. Låt ingen, varken du eller någon annan sätta dig i en hage med staket.

LINDA MALMKVIST

Certifierad Friskvårdsterapeut med kinesiologi och svensk klassisk massage.

Certifierad Mindful Tapper steg 3

Diplomerad samtalspedagog

 

KONTAKTUPPGIFTER


Adress Centralgatan 17

           365 92 Hovmantorp

Mail info@lindamalmkvist.se

Tel 0708 66 38 48

© LINDA MALMKVIST 2020